SEL TE TE
Original from Digitized by (;00gle PENN STATE
Digitized by Google
Original from
PENN STATE
Original from
Digitized by Google PENN STATE
Original from
Digitized by Google PENN STATE
Original from
Digitized by Google PENN STATE
EDDA
NORDISK TIDSSKRIFT FOR LITTERATURFORSKNING
REDAKTØR: REDAKTIONSSEKRETÆR:
GERHARD GRAN FRANCIS BULL
BIND III
KRISTIANIA I KOMMISSION HOS H. ASCHEHOUG & CO. (W. NYGAARD) 1915
STATE THE PENNSYLVANIA UNIVERSITY LIBRARY
DET MALLINGSKE BOGTRYKKERI
INDHOLD
Side Birger Nerman: Baldersagans ålsta form. . . . LL. 22222 2222 I Francis Bull: Lyriske drag hos Holberg . . . . LL. rv vr 22222. 11 J. K. Larsen: Jacques Jasmin. Den provengalske folkedigter fra Agen (1798— 1864). En litteraturhistorisk skildring . . . . 22 ve 2222 2 av 28 H. Eitrem: Henrik Ibsens Stellanea . . . .. 2 vev vev 22 22 68 Elias Grip: Disputation om gröt . . . LL. era va 22 2 22 2 av. 93 Agnete Bertram: De tre Helligaftner. En studie i folkelig fortællestil . . . 101 Breve fra Fr. Schmidt til Kamma og Knud Lyhne Rahbek. Meddelt ved Sofie Aubert Lindbæk ... Lava rv var va 22222 ao 116 O. Wieselgren: Ur den svenska litteraturhistorien under 1914. . . . . .L ... 148 Georg Christensen: Dansk Litteraturforskning 1914 . . LL... vu as. 169 Hans Brix: «Den signede dag» . . . LL 2 rv arr arna 2222 åå 177 Fredrik Paasche: Sverre Prest. . . . Levva rv na av 222 197 Albert Nilsson: Thomas Thorild (slutning) . .... 2.2 va 22 ev 213 Alf Harbitz: Gerhard Faye. . LL... er rav vr rv å 2222. 265 Fredrik Böök: Frödings «Det borde varit stjårnor» . . . . . LL. 2 oa vå 291 Julius Paludan: Danske viser .... 2. vr vr rn rer 2 aa ai. 315 Herman Jæger: Norsk litteraturforskning i 1914. . . . LL. 22 av 22 av 323 Jørgen Moe's brev fra Nes. Meddelt ved Anders Krogvig . . . +22 342 Smaastykker: Martin Svendsen: Bjørnsons arbeidermarsch s. 143 — Francis
Bull: Et Holbergportræt s. 144 — F.B.: Naar begyndte Holberg at tænke paa dramatisk forfatterskap? s. 146.
—E= ED — å ane 1 —
Billedet av Holberg anbringes mot side 144. Billedet av Gerhard Faye anbringes mot side 265.
Original from
Digitized by Google PENN STATE
BALDERSAGANS ALSTA FORM
min akademiska avhandling «Studier över Svårges hedna litteratur»,
vilken nårmast hade karaktåren av ett program, vari jag sökte påvisa en rik förlorad heden svensk litteratur och angav metoderna att framkonstruera denna, uppvisade jag i korthet (sid. 69 ff.), att Baldersagan återfinnes i Beowulf, vari den således foreligger i sin ålsta form. I efterföljande uppsats skall jag upptaga frågan till utförligare behandling. ;
I Beowulf (Holthausens ed. 3 Aufl. v. 2425 ff.) förekommer som en inskjuten episod, lagd i Beowulfs mun, innan han som gams mal går bort att strida mot den etterspyende draken, en beråttelse om ett brodermord inom den götiska konungafamiljen. Hædcyn, Hrédels son och broder till Hereböald och Hygelåc, skjuter av misstag sin åldre broder Herebéald till döds med en pil. Dårefter följer en skildring av faderns jupa, otröstliga sorg. Glådjelös går Hredel kort dårefter ur tiden. Någon håmnd utkråves icke.'
! Det ifrågavarande partiet år av följande lydelse:
Biowulf mabelade, bæarn Ecgdeowes:
"Fela ic on giogode gudræsa genæs, orleghwila: ic bæt éall gemon.
Ic wæs syfanwintre, på mec sinca baldor, freawine folca æt minum fæder genam, heold mec ond hæfde; Hredel cyning ge&af mé sinc ond symbel, sibbe gemunde;
næs ic him tö life lidra qwihte
beorn in burgum, Donne his barna hwylc,
I — Edda. III. 1915.
BIRGER NERMAN
Det sått, på vilket denna håndelse beråttas i Beowulf, år 1 viss mån ågnat att förvåna. Hrödel straffar icke sin son Hæöcyn med döden, och han har utom Hereböald och Hædcyn en tredje son Hygelåc. Men det våsentligaste partiet av beråttelsen (v. 2444—2462) utgör en skildring av en faders sorg, om han tvungits låta sin ene
Herebeald ond Hædcyn, odde Hygelåc min.
Wæs båm yldestan ungedøfe
måæges dædum morporbed stre[iJd,
syödan hyne Hædcyn of hornbogan,
his freawine flåne geswencte:
miste mercelses ond his mæg ofscét,
brödor öderne blödjgan gåre;
bæt wæs föohleas gef&oht, fyrenum gesyngad, Hrédle hygemédo; sceolde hwædre swå beah ædeling unwrecen &aldres linnan.
Swå bid geömorlic gomelum céorle tö gebidanne, bæt his byre ride giong on galgan: pbonne hei gyd wrece[ö], sårigne sang, ponne his sunu hangad hrefne tö hrödre ond hé him helpe ne mæg &ald ond infröd ænige gefremman.
Symble bid gemyndgad morna gehwylce &aforan ellorsid: ödres ne gymed
tö gebidanne burgum in innan yrfeweardas, ponne så ån hafad
burh deades nyd dæda gefondad.
Gesyhö sorhcéarig on his suna bire winsele wéstne, windge reste
réote berofene; ridend swefed,
hæled in hodman; nis bær héarpan swig, gomen in géardum, swylce ær ii wæron.
Gewited bonne on séalman, sorhleod gæled ån æfter ånum: pihte him éall tö rum, wongas ond wicstede. — Swå Wedra helm æfter Herebealde hæortan sorge wéallinde wæg: wihte ne méahte on Jåm féorhbonan fæghde gebétan: nö dy ær hé Bone héadorinc hatian ne meéahte låidum dædum, beah him leof ne wæs.
He da mid bære sorhge, be him gio sår belamp, gumdream ofgéaf, godes leoht geceas; éaferum læfde, swå did eadig mon, lond ond leodbyrig, på hé of life gewåt.
(Punkt under en bokstav betyder, att denna enligt Holthausen bör strykas. Bokstiver, som stå inom [], åro utfyllda genom konjektur).
2
BALDERSAGANS ALSTA FORM
son med döden sona för dråpet på den andre; fadern tånkes dårefter som barnlös. Att emellertid dårutav med Schuck*" draga den slutsatsen, att motivet ursprungligen haft formen, att fadern dödat sin ende kvarlevande son, och att denna beråttelse dårför ursprungs ligen icke hört hemma i den götiska konungaåtten, år dock förhastat.
Skildringen av en faders sorg i en situation som den sistnåmnda år given som motivering till, att Hrédel icke utkråver håmnd på Hædcyn. Det har legat nåra till hands för diktaren att låta tanken göra denna utvikning från håndelsens förlopp. Bilden av den ens samme fadern, som nödgats för den ene sonens död taga den andres liv, år poetiskt långt mera gripande ån Beowulfs Hrödel, som sörjer över en av sina söners vådadöd. För diktaren har denna tånkta scen framstått så starkt, att den undanskymt bilden av den sörjande Hröédel; Hrödels sorg har genom den fått sitt enda uttryck — swå Wedra helm æfter Hereböalde hæ&ortan sorge wöallinde wæg. Man åger icke råttighet att förutsåtta, att en mindre utvecklad epik år fri från sådana inkonsekvenser 1 beråttelsens gång. Det år dårför omöj» ligt att enbart ur dylika sluta till åldre sagostadier. Det föreligger då inga tillråckliga skål att anse, att motivet ursprungligen varit annat ån sådant det framstålles i Beowulf: Hædcyn dödar med en pil av misstag sin broder Hereb&ald; fadern Hrödel, som kort dårefter dör av sorg, utkråver icke håmnd.
Namnen Herebéald och Hæödcyn förtjåna först uppmårksamhet.
Ags. Hereböald motsvaras av fvn. "Herbald, fön. "Hærbald eller kanske snarare av fvn. *Herbaldr, fön. "Hærbaldér, då vid övergång till ags. botten ett namn på urn. s"baldrar, fvn. sbaldr, fön. s*baldér genom analogi från de dår mycket vanliga namnen på sbeald* bör mista sitt stamslutande r. Vårkliga eller fingerade namn på fvn. sbald, sbaldr, fön. sbald, (*sbaldér) åro emellertid ytterligt sållsynta. Jag kan ur hela det fornnordiska namnmaterialet icke framdraga mera ån 3 namn, av vilka såkert intet år ursprungligt nordiskt. De åro:
Fvn. Theobald... Namnet båres av den till Oddeåtten hörande Theobaldus Vilhiålms son på 1200stalet. Biskupa sögur I sid. 716". Namnets första sammansåttningsled visar, att det år utlåndskt lån.
! Schåck, H., Illustr. Sv. Litteraturhist. I 2 uppl. sid. 41 £.
* Se Searle, W. G., Onomasticon AnglosSaxonicum.
» Uppgifterna åro håmtade från Lind, E., Norsksislåndska dopnamn från medeltiden.
BIRGER NERMAN
Fvn. Vilbaldr.. Jag kånner endast landnamsmannen Vilbaldr Dofnaks son, som kommer från Irland. Landnåmabök (Kbhvn 1900) sid. 1014 £.
Fd. Albald.* En Albald i Lund från 13 årh. Jfr. fht. Athalbald.
Det enda nordiska namn, med vilket ags. Herebeéald dårför kan sammanstållas, år det osammansatta fvn. Baldr.
Ags. Hædcyn utgör en folketymologisk omtolkning av ags. *Hædcin,» vilket i sin ordning uppkommit ur ureng. "Hapbukin.* Första ledet i detta namn år identiskt med urn. Haus, "kamp", kånt som namnelement från urn. runinskrifter, ex. den blekingska Istabys stenens Hapbuwulafr och den norska Kjølevigstenens Hapulaikar (Stavanger amt). Andra sammansåttningsledet, ags. suffixet scin, ft. suffixet skin (= nt. schen i ex. mådchen),” som saknar kånd mot svarighet i nordiska namn, utvisar diminutiv.
Ags. Hædcyn år således en diminutivform till ett urn. namn *Hapur, '"kåmpe”, eller till ett urn. namn på Haus.
Um. *Habur > fvn. Høoör.
Men under sådana förhållanden får motivet en ovåntad belyse ning. Beowulf beråttar om tvenne bröder, av vilka den ene med en pil av misstag dödar den andre. Detta motiv förekommer endast på ånnu ett stålle inom den nordiska sagolitteraturen, SnorresEddans beråttelse om Baldrs död för sin broder Hoörs pil. I Beowulf kan den enes — den dödades — namn av nordiska namn endast sam: manstållas med fvn. Baldr, den andres — dråparens — utgör en diminutivform till fvn. Hpdör. Beowulfs beråttelse år identisk med den fornvåstnordiska om guden Balders död.
Det behöver icke förvåna, att namnen Herebeéald och Hæöcyn
: Uppgifterna åro håmtade från Lind, E.,, Norsksislåndska dopnamn från medeltiden.
? Uppgiften år håmtad från Nielsen, O., Olddanske Personnavne.
* Sievers, E. i Paul u. Braunes Beitråge XX sid. 165 not, Holthausen i Namenverzeichnis till o. a. ed. av Beowulf m. fl.
* Sjeversa. st. Jfr. Sievers, Angelsåchsische Grammatik. 3 Aufl. $ 50: 1 anm. 2.
5 Suffixet scin år sållsynt i ags. pårsonnamn; Searle anför i sitt 0.a.a. endast 2 ex. Detta år kanske orsaken till, att *Hædcin föråndrats till Hædcyn. Dåremot år suffixet skin mycket vanligt i ft. (huvudsakligen flt.) pårsonnamn, dår några ex. redan åro kånda från 700stalet (1 osåkert redan från 300:+talet). Se Förstemann, E., Altdeutsches Namenbuch 2 Aufl. I, 356.
4
BALDERSAGANS ALSTA FORM
till sin bildning icke åga paralleller i det kånda nordiska namnskicket, medan de dåremot överensstimma med det kontinentalt germanska och det anglosachsiska. Bugge” har konstaterat, att så år i stor utstråckning förhållandet med namnen på de urnordiska runinskrifs terna. Förhållandet har sin arkeologiska förklaring i folkvandringse tidens livliga nordiska förbindelser med kontinentens germaner. För Svårge gålla dessa förbindelser huvudsakligen Götaland, dår också nåstan alla urnordiska runinskrifter åro tillfinnandes.
Det år anmårkningsvårt, att namnet på ånnu en av den islåndska Baldersagans pårsoner, Hermöödr, återfinnes i Beowulf. MHeremöd (v. 901, 1709) göres dår till en för långe sedan levande dansk konung. Det förtjånar påpekas, att namnets bildning år vårklighetens, e) gudasagans.
Genom denna procedur år Baldersagans ursprungliga form kone staterad. Herebéalds och Hædcyns broder Hygelåc, som enligt Beowulf stupade på ett tåg till friserna, år en historisk pårson, iden tisk med den av den frankiske historieskrivaren Gregorius av Tours omnåmnde Chochilaicus, vilken stupade på ett tåg till Frisland om» kring 516. Jag har visat, att de i Beowulf nåmnda sveakonungarna åro vårkliga pårsoner, vilkas tidsbeståmning jag genom jåmförelse med Ynglingasagan och med stöd av arkeologiska hållpunkter givit.* I min tidigare behandling av Baldersagan antog jag, att de osammansatta namnen urn. "Baldrar och "Habur dåri voro ursprungliga och att Bals dersagan dårför i sin ålsta form icke tillhört den götiska konungahistos rien, utan senare inarbetats dåri, varvid det förra namnet genom för leden Her» braktes till överensståimmelse med slåktens Hsbörjande namn. Jag måste efter detta anse, att vi icke ha råttighet att i Here» béald och Hædcyn se annat ån historiska pårsoner och att namnen Hereböald och Hædcyn i Baldersagan dårför åro ursprungliga.
Hædcyn regerade enligt Beowulf före Hygelåc, som stupade omkring 516. Herebéalds död har intråffat under Hæöcyns ungdom, och den bör då såttas till andra hålften av 400:talet.
Det gåller då att tillse, om det finnes andra drag i Baldersagan, som bekråfta de hår framstållda åsikternas riktighet.
Den islåndska Baldersagan, som år vida enklare ån Saxos, inne
' Jfr. Bugge, $., Norges Indskrifter med de ældre Runer sid. 12 m. Å. st.
* Nerman, B., Studier över Svårges hedna litteratur sid. 205 ff.; Vilka konungar ligga i Uppsala högar?; Svårges ålsta konungalångder som kålla för svensk historia.
BIRGER NERMAN
håller utom beråttelsen om Balders död endast en skildring av hans begravning (F. Jönssons ed. av SnorresEddan sid. 58 f.).'
Bortser jag från ovåsentliga detaljer, år Snorres-Eddans skildring av Balders gravfård följande: Balders lik föres till havet, vid vilket hans praktfulla skepp våntar. Sedan de många gåsterna anlånt, stötes skeppet ut i vattnet, Balder lågges med håst och håstutrustning på bålet, på vilket Oden lågger en guldring, hans maka Nanna, som dör av sorg, får åven sin plats dårpå, bålet antåndes, och fartyget styr lågande ut på havet.
Saxo kånner icke Balders båtbegravning. Saxo omnåmner endast (P. E. Millers ed. pag. 125), att Balders krigsfolk gav honom en kunglig likfård och att de uppkastade en hög över honom — om sjålva begravningens karaktår nåmnes intet.
1 —— — En æsirnir töku lik Baldrs ok fluttu til sævar. Hringhorni hét skip Baldrs; hann var allra skipa mestr, hann vildu godin framm setja ok gera par 4 bålfor Baldrs, en skipit gekk hvergi framm. På var sent f Jotunheima eptir gygi peiri, er Hyrrokkin hét; en er hon kom ok reid vargi ok hafdi hoggorm at taumum, på hljöp hon af hestinum, en O3inn kalladi til berserki 4 at gæta hestsins, ok fengu Dpeir eigi haldit, nema peir feldi hann. På gekk Hyrokkin å framstafn nokkvans ok hratt framm i fyrsta vidbragdi, svå at eldr hraut or hlunnunum ok lend oli skulfu. På vard Pörr reidr ok greip hamarinn ok myndi på brjöta hofud hennar, ådr godin oll bådu henni fridar. På var borit ut å skipit lik Baldrs, ok er bat så kona hans, Nanna Nepsdöttir, på sprakk hon af harmi ok dö; var hon borin å bålit ok slegit f eldi. På st6d Pörr at ok vigdi bålit med Mjollni; en fyrir fötum honum rann dvergr nokkurr; så er Litr nefndr; en Pörr spyrndi fæti sinum å hann ok hratt honum f eldinn, ok brann hann. En pessa brennu sötti margs konar pjöd, fyrst at segja frå Ödni, at med honum för Frigg ok valkyrjur ok hrafnar hans, en Freyr ök f kerru med gelti beim, er Gullinbursti heitir eda Slidrugtanni, en Heimdallr reid hesti peim, er Gulltopr heitir, en Freyja ök kottum sinum; par kom ok mikit fölk hrimpursa, ok bergrisar. Odinn lagdi å bålit gullhring pann, er Draupnir heitir; honum fylgdi så nåttira, at ena nfundu hverja nött drupu af honum 8 gullhringar jafnhofgir; hestr Baldrs var leiddr å bålit med ollu reidi. En Dat er at segja frå Hermödi, at hann reid nfu nætr døkkva dala ok djupa, svå at hann så ekki, fyrr en hann kom til årinnar Gjallar ok reid å Gjallarsbruna; hon er Pokd lysigullii Mödgudr er nefnd mær su, er gætir bruarinnar; hon spurdi hann at nafni eda at ætt ok sagdi, at enn fyrra dag ridu um bruna 5 fylki daudra manna — «en eigi dynr bråin minnr undir einum pér ok eigi hefir på lit daudra manna — hvif ridr på hér å helveg?» Hann svarar at: «ek skal rfda til Heljar at leita Baldrs — eda hvårt hefir på nakkvat sét Baldr å helvegi?» Hon sagdi, at Baldr hafdi par ridit um Gjallar:brå — «en nidr ok nordr liggr helvegr». På reid Hermödr, par til er hann kom at helgrindum; på sté hann af hestinum ok gyrdi hann fast, steig upp ok keyrdi hann sporum, en hestrinn hljöp svå hart yfir grindina, at hann kom hvergi nær. På reid Hermöör heim til hallarinnar ok steig af hesti, gekk inn f hollina, så par sitja f ondugi Baldr, brödur sinn, ok dvaldisk Hermödr [far of nöttina.
6
BALDERSAGANS ALSTA FORM
Seden att begrava den döde i fartyg förekommer på olika stållen av jorden hos folk på vitt skilda utvecklingsstadier. Stjerna har i sin uppsats «Skölds hådanfård» (i Studier till Henrik Schuck sid. 110 ff.) givit såvål en allmån typologisk utredning av ifrågae varande gravskick som ock en kronologisk utredning av gravskickets förekomst i Norden.
Tre stadier kunna enligt Stjerna typologiskt urskiljas. Enligt det ålsta lågges den döde i båt, och fartyget såndes ut från stran» den, varvid det överlåmnas åt högre makter att avgöra dess öde. Under det andra stadiet begraver man den döde och hans fartyg i jorden eller hånger upp det i ett tråd. Det år hår överlåmnat åt de högre makterna att åven föra fartyget från land. I det tredje stadiet slutligen låmnar man den döde icke något medel för fortkomsten; denna ombesörjes fullståndigt av de högre makterna, på vilka månni» skan icke kan invårka. Blott som resepenning stoppade man i de grekiska lånderna i den dödes mun ånnu med ett mynt.
Skeppsbegravning år oberoende av bruket att anvånda likbrån ning eller skelettbegravning. I trakter, dår likbrånning år rådande, stickes fartyget i brand, i trakter med skelettbegravning förblir det oskadat.
Enligt Stjerna år i Norden seden att begrava den döde i fartyg såkert ytterst beroende av grekiska förestillningar om en resa Över vatten till den andra vården, vilka återfinnas i Karonsmyten och vilka inkommit till Skandinavien med den kulturström, som under 200:talet söker sig från Svartahavslånderna till Norden. Den grekiska upp» fattningen om ett dådlöst liv efter detta var icke förenlig med nord» bons mera krigiska förestållningar om det kommande livet, och likaså kunde det grekiska gravskickets mera spiritualistiska karaktår icke uppråtthållas. Förestillningen om en resa på skepp till den andra vården, våckt till liv genom klassiska förebilder, får dårför i Norden en våsentligt sjålvståindig karaktår. Tanken genomlöper samma angivna utveckling från naiv åskådlighet till förandligad upp: fattning, som om den primårt uppstått i Norden.
Det ålsta stadiet kan icke återfinnas i vårkligheten, blott inom litteraturen. Dåremot har arkeologien givit oss en mångd exempel på det andra stadiet av båtbegravning, både med brånt och obrånt lik. Det tredje stadiet återspeglas i de nordiska förestållningarna om det övernaturliga likskeppet, vilket återfinnes på gottlåndska bildstenar och symboliseras i skeppssåttningarna.
BIRGER NERMAN
De olika utvecklingsstadierna kunna icke till tiden skarpt avgråne sas; ett stadium av båtbegravning kan inom ett visst område ha dröjt kvar långre ån inom ett annat. I stort år dock en datering möjlig.
Det grekiska förestållningssåttet finnes direkt kopierat i en grav från 200stalet på Sjålland,' tillhörande det från Svartahavslånderna upptrångande germanfolket, och i en grav från gravfåltet vid Kålder, Linde s:n, på Gottland, som tillhör 300+talets mitt eller senare hålft.” I förra fallet fann man i den dödes mun en liten betalningsring av guld, i senare fallet mellan den dödes kåkar instucket ett Karonsmynt.
Då de ålsta kånda båtgravarna upptråda från omkring 500 och då det grekiska förestållningssåttet ånnu vid 300stalets mitt eller under dess senare hålft finnes direkt återspeglat i graven från Kilder, kan enligt Stjerna det första stadiet av skeppsbegravning knappast ha börjat tidigare ån vid 300stalets slut och har antagligen varat en tid in på 500stalet. Det andra stadiet, som genom sin karaktår av varaktigt minnesmårke lått bör ha ersatt det första och som i sin konkreta åskådlighet varit ågnat att åven efter uppkomsten av det spiritualistiska tredje stadiet kvarleva som gravskick, har börjat om kring 500 och, som arkeologien visat, stråckt sig ånda fram mot vikingatidens slut. Det tredje stadiet år såkert kånt från vikingatiden.
I en sårskild uppsats skall jag visa, att av samtliga de från jåltes sagan kånda exemplen på skeppsbegravningens första stadium, Hakes, Sigurd Rings, Skölds och Sinfjotles dödstårder, de tre första tillhöra 400stalet eller tiden omkring 500, medan Sinfjotles dödsfård antags ligen kan begrånsas till tiden 400—650.
Balders bålfård tillhör skeppsbegravningens första stadium. Den år ensamstående inom den nordiska gudavården, men den har utom paralleller från jåltedikten talrika analogier frå olika håll inom vårke lighetens vård. Balders dödsfård synes dårför snarast peka bort från gudavården.
Balders begravning kan icke hava ditsatts av en tid, då detta gravskick icke långre varit kånt. Den måste dårför med nödvåndige het förlåggas till 400stalet eller dårtill nårmast angrånsande årtionden. Balders begravning förutsåtter således för sin uppkomst samma tid, till vilken Beowulfs episod om Herebéalds död för Hæöcyn hör.
* Danske Nationalmuseets Katalog, Gravfund fra Folkevandringstiden Nir 44.
* Almgren, O., Ett guldmynt från en gottlåndsk graf, i Studier tillågnade Oscar Montelius sid. 89 f. Jfr. för ev. beslåktade norska fynd Schetelig, H,, Færgepengen, i Afhandlinger viede Sophus Bugges minde sid. 4 ff.
8
BALDERSAGANS ALSTA FORM
Framkonstruerandet av Baldersagan 1 Beowulf får dårför ur den is låndska Baldersagan den yppersta bekråftelse.
Dåremot har den tydligt sekundåra beråttelsen om Hermods ritt till Hel för att håmta åter Balder sent ursprung. Når Hermod såndes till Hel, rider han i nio dygn genom mörka och jupa dalar, dåre efter kommer han till floden Gjoll, som han passerar på dess bro, och rider dårpå över helrikets port. Vid Gjolls bro får han veta, att Balder ridit dåröver. Det innebår ingen omöjlighet, att Balders fård ursprungligen tånkts försiggå först till sjöss och sedan till lands på den håst, som medförts på bålet, men åven så tånkt står icke beråttelsen i Överensståmmelse med Hermods fård till Hels rike, som försiggår helt till håst, och med uppgiften, att Balder ridit över Gjolls bro. Rent typologiskt år det ett senare stadium, innebårande en förenkling, att låta båtfården till dödens land ersåttas av den bekvåmare fården till lands över dödsrikets bro. Hermods ritt till Hel, som för sin uppkomst förutsåtter beråttelsen om Balders begrave ning, representerar dårför en senare tid, då de dödas fård till Hels rike eller Valhall tånkts försiggå över Gjolls och Bifrosts broar. Utan tvivel år denna tanke, som bildstenars ristningar visa, vikingas tidens. ”
Även Saxos Baldersaga, som till sina våsentligaste delar år mycket sen och upptages av en stor samling krigsscener, ehuru den ifråga om huvudpårsonernas hårstamning typologiskt intar en mellans stållning mellan Beowulfs och den islåndska Baldersagan — Balderus halvgud, Hotherus månniska — har drag, som peka mot Svårge. Hotherus år konung i Svårge, medan halvguden Balderus helt lösligt göres till konung i Danmark. Sett i samband med Beowulfs episod kan lokaliseringen till Svårge icke med Olrik* göras till någon tillfållighet.
Det kan till slut förtjåna uppmårksammas, att Brate* åter funnit den från Baldersagan kånda gudinnan Rindr, åldre *Vrindr, moder till Odens son Vale, som håmnas dråpet på Balder, i det östgötska ortnamnet Vrinnevid, fsv. Wrindawi — således ånnu ett moment, som pekar mot Svårge.
Baldersagans utveckling ligger då klar. Den kan dock endast hår antydas. Ytterst har bakom sagan legat en vårklig håndelse i
! Jfr. Stjerna, 0. å. å. sid. 123. * Olrik, A., Kilderne til Sakse's Oldhistorie I sid. 123. * Brate, E., Wrindawi, i Arkiv f. nord. filol. XXIX sid. 109 f.
Go ogle
BIRGER NERMAN
folkvandringstidens götiska konungafamilj. Man förstår den vidare utvecklingen. Over den i förtid döde ynglingen kastar sagan sitt förskönande sken, samma lag, som ånnu låter de tidigt döda för efterlevande framstå som ådlare och båttre. Balders renhet år det drag, ur vilket Baldersfiguren vuxit ut. Och når mot hedendomens slut den nordiska gudavården utformas i dess individualiserade och plastiska form, griper gudasagan den blida Baldersgestalten, för den upp i gudarnas krets. Drag från Kristus komma i hedendomens yttersta tider till. Samtidigt föråndras vid övergången från vårklighet till dikt namnen till större Överensstimmelse med diktade namn: de bringas till enstavighet. I urn. "Haribaldrar (fvn. *Herbaldr) faller första sammansåttningsleden bort, och urn. "Hapukin mister naturligt sin andra sammansåttningsled.
Är den hår framstållda bevisföringen riktig, har dårmed det mycket omdebatterade Baldersproblemet fått sin lösning. Beowulfs episod ger svaret på frågan om Balders gudomliga eller månskliga ursprung. Han år ursprungligen ingen gud, han tillhör jåltesagan. Men dårmed år också den fasta utgångspunkten för Baldersforsk ningen given; vi har fått det historisktsarkeologiska perspektiv, utan vilket ingen vårklig sagos eller mytforskning år möjlig. Då måste också hela den rika Baldersforskningen upptagas på nytt från början.
Birger Nerman.
10
AL —"""?n tyr I | | Ur
Np, Ul
Digitized by Google
-= -—— fr — -—= er 4 — ——-
| | PETE 1 LAD UH POLLLEFAAREEeELAbdE EE MARTE TILLLL
VI Uti
Original from
PENN STATE
Digitized by Google
Original from PENN STATE
LYRISKE DRAG HOS HOLBERG
et fortælles om den eiendommelige, men uproduktive professor D i litteraturhistorie ved vort universitet, Cathrinus Bang, at han begyndte sine forelæsninger over Holberg med de ord: Holberg er den største lyriker blandt alle forfattere i Norden. Hans latter er vor litteraturs sterkeste lyriske utbrud. Den som ikke har øre for det, har overhodet aldrig skjønt Holberg eller hans digtning.
Holberg vor største lyriker! Det lyder jo noget forbløffende. Helt fra skoletiden er vi blit vænnet til at opfatte Holberg som en skarp og vittig, men tør, grætten og gjerrig mand, som sat inde i sit ensomme studerekammer og hvæsset sine litterære lanser mot al nar» agtigheten som omgav ham. En række forskere har pekt paa fors skjellige smaatræk som ikke stemmer med en slik opfatning, men 1 det store og hele har endnu ingen opnaadd at ændre dette almin» delige syn, som væsentlig hviler paa den danske nationalromantiske og religiøse retnings respektfulde uvilje og nødtvungne anerkjendelse overfor hans gjerning (N. M. Petersens fremstilling er her typisk), forenet med 1870—80saarenes overdrevne pointeringer av en faculté dominante.
Nu er det jo uten videre klart at Holbergs digtning ikke gaar ind under det vi kalder lyrik. Men vi kan tale om et lyrisk tem» perament hos et stemnings» og følelsessmenneske, hos en som i ord og handling viser sig at være en impulsiv, lunefuld, omskiftelig, varmblodig natur, motsat et betænksomt, rolig, kjølig, gjennem» reflektert og konsekvent forstandsmenneske. Og idet jeg lægger denne betydning i uttrykket, skal jeg søke at vise at det virkelig var adskillige lyriske drag hos Holberg. Selv i denne videre betyds
11
FRANCIS BULL
ning vil kanske uttrykket lyrisk ikke synes at passe overalt. Under: tiden vil umiddelbarhet være det ord som bedst betegner hvad jeg vil søke at paavise hos Holberg, og det skulde man vel anse for en nødvendighet hos enhver egte digter; men i begyndelsen av det 18de aarhundrede savner aandslivet i paafaldende grad umiddelbarhet. Og ethvert litet træk hvor forstanden viser sig at beherskes av eller at maatte træ tilbake for fantasi og følelse, bør tas med i en studie over de lyriske drag hos Holberg, tas med fordi de ofte skiller ham ut fra hans dansksnorske samtid og fordi de kan tjene til modifikas tion av den herskende doktrinære opfatning av ham. Jeg vil straks fremhæve at det ikke paa nogen maate er tanken at gjøre disse «lys riske» drag til det centrale i Holbergs temperament og gjerning. Hensigten er bare at trække frem en side som har været for litet paaagtet, og som har sin store interesse, først og fremst ved glimtvis at peke hen imot det aandspræg som danner sig efterhaanden i anden halvdel av det 18de aarhundrede, og som tilslut tar magten under navn av romantik.
Den som har læst Holbergs berømte og omstridte første levnetsø brev, vil vel om hans barndom bare huske et par tre anekdoter; de kan let synes ubetydelige, men hver av dem har sin interesse: Det er en overtroisk opskræmt, livlig fantasi som indgir ham spøkelse» rædsel i Lyster, da fætteren om natten er krøpet over i sengen hans. Det er uvorren og oprørsk hidsighet over ham, da han i Bergen føler sig forurettet av en lærer og 1 fuldt sinne slynger et økenavn imot ham. Og det er uforfærdet humør over hans satirisering med sin tantes slegtning. Disse tre smaa fortællinger gir os alt nogen av hans væsentligste karaktertræk: fantasi, oprørslyst og humør. Hans letsindige utfærd til Holland er et freidig brud med slegten og dens fornuftige advarsler og med den bene vei til avancement i embedse standen, og under hele sit lange reiseliv er han fyldt av eventyrlyst, bohémeagtig ubekymret om hvor han skal faa penger fra, snaksom og livlig, ivrig efter at se og opleve mest mulig og følge den første den bedste indskydelse." Noget av dette avdæmpes med aarene, men paa en vis vedblev han altid at være et stemningsmenneske og et kunstnertemperament. Rotløs, fordi han aldrig hadde kjendt et varig hjem og en fast opdragelse, men efter sin mors død hadde
" Derfor kunde beretningen om Holbergs reiseliv virke inspirerende paa et lyrisk temperament som Oliver Goldsmith's, saa han drog ut paa lignende vis.
12
LYRISKE DRAG HOS HOLBERG
været sendt fra den ene slegtning til den andre. Ærgjerrig som faa, fyldt av store planer og utsyn, og haansk overfor alt pedantisk pirk. Paradoksal og kaat i indfald og paastande, lysten paa at disputere om de største spørsmaal i politik og religion, men ikke interessert for den slags lærde materier som ei er værd en hegte. Nervøs og lidenskabelig hidsig baade som huslærer og polemiker, med en kas rakter som svarte til den norske og den engelske nations eiendoms meligheter i retning av det superlative: De som ere goode, ere i en høj grad goode, og de som ere onde, 1 høj grad onde.
Først som 32saarig mand begynder han at falde litt til ro, fore beredt til sin store og mangesidige gjerning ved reiser over halve Europa og studier paa de forskjelligste felter, men mest ved sit dis rekte studium av mennesker mer end av bøker. Sindelaget holder sig friskt i Kjøbenhavn ogsaa, med oprør mot metafysikken, med hidsig feide og hadskhet mot Hojer, med kaat satire over universis tetet, over den danske nations ærbare middelmaadighet, og over alskens daarskaper og naragtigheter hos stænder og mennesketyper. I ti aar strømmer det ustanselig inspirerte verker fra hans pen; de fylder ham saa helt at han ikke faar raad til at holde venner, han svækker sin helbred og holder sin arbeidsevne oppe ved kaffe som stadig stimulans. Ved 43—44-aarsalderen har han raset ut, den intense aandsvirksomhet har slitt sterkt paa ham, hans lidenskap er næsten brukt op, hans inspiration er blit svakere. Intelligensen blir omtrent eneraadende i hans arbeide, og sætter sit præg paa al hans senere produktion. Fra løssluppen munterhet glir han mere over til kjølig ironi og skarp satire. Hans norske temperament blir tilsynelatende overvundet av hans ræsonnement, som ser det fornuftige i den danske ærbarhet og forkjærlighet for den gyldne middelvei, og han blir selv som moralfilosof en talsmand for de egenskaper han engang hadde latterliggjort hos Peder Paars. Men flammen i ham er langt fra sluknet. Gnisten er tilstede overalt hvor han skriver, og fantasien, oprørslysten og humøret bryter frem ret som det er, mere kanske igjen i 1740saarene (Nils Klim, Moralske Tanker, Epistlerne) end i det rolige foregaaende tiaar med dets overveiende historiske forfattere
skap.
Det er blit sagt at for at forstaa en digterpersonlighet er det nok at kjende hans forhold til kvinder, natur, fædreland og gud. Hvor det gjælder at finde de lyriske drag hos Holberg, er dette dog ikke
13
FRANCIS BULL
tilstrækkelig. Tidsaandens nærsagt antilyriske præg gjør at billedet vilde bli for svakt og farveløst om man nøide sig med at ta stof til det fra de direkte uttryk for lyrisk følelse. Sikrere forestillinger faar man først naar man ser paa de indirekte vidnesbyrd, og faar øie for Holbergs dype forstaaelse for følelsens og fantasiens ret i livet og i digtningen, og naar man undersøker hans kunstneriske smak og principper.
Om Holbergs personlige forhold til kvinder vet vi i grunden næsten ingenting. Nogen kjærlighetshistorie har man trods mange forsøk aldrig kunnet faa ind i hans biografi, og konstruktioner om mulige begivenheter i Kristianssand lønner det sig litet at lage. Det er ganske klart at han ikke har været sterkt erotisk anlagt, at han var litet sanselig. Men som digter og forfatter har han git nogen enkelte kvindeskildringer som forekommer mig at være miskjendt av Holbergforskerne. Jeg tænker ikke paa hans vidunderlig levende Magdelones og Pernillefigurer, eller paa den kostelige række av mas damer paa visit hos barselkvinden. Jeg nævner bare i forbigaaende at hans Heltindehistorier staar over Heltehistorierne, idet han har utvalgt psykologisk interessante heltinder, og individualisert dem langt bedre end heltene; han har lagt et rørende skjær over Jane Grey, en tragisk storhet over Leonora Christina, han har moret sig ved den romantiske elskov som blev vakt hos den mandhaftige store mademoiselle, o. s. v. Men det er særlig nogen av elskerinderne i hans komedier som fortjener vor opmerksomhet.
I stykker som Kandestøberen, Den Stundesløse, Den honnette Ambition, og Don Ranudo staar hovedpersonens — farens — urime» ligheter og latterligheter i veien for det elskende par; i Jean de France, Gert Westphaler, Det lykkelige Skibbrud er den komiske hovedperson en avskrækkende frier, som holder paa at hindre kjærlighetens seier. I en flerhet av de andre stykker er elskoven overhodet ikke med i handlingen. Nu er som bekjendt Holbergs teknik og intriger i temmelig stor utstrækning laant fra fremmede forbilleder (Plautus, Moliére, Théåtre Italien, o. fl.). Hvad han selv vil gi, er utviklingen av hovedpersonens komiske sider, og netop der viser hans originali» tet sig sterkest og størst. Elskovsscenerne ligger utenfor skildringen, de er saa at si bare tat med som tradition; ja, igrunden er det næsten ikke engang elskovsscener, de elskende møtes oftest bare til planlæge gelse av intrigen, og faar liten tid til at utrykke sin kjærlighet for hverandre. Disse partier er derfor nær bygget efter forbillederne,
14
LYRISKE DRAG HOS HOLBERG
uten større originalitet. Det var heller ikke nødvendig der, for vi maa altid huske paa at Holbergs komedier er skrevet for scenen, og ikke er tænkt som læsedramaer; i kjærlighetsscener hadde skuespil» lerne erfaring og øvelse, der kunde Holberg da nøie sig med at gi nogen almindelige antydninger, men hvor han skapte noget nyt, maatte han gi tydelige anvisninger og levende skildringer. Til en kjærlighetsscene i Mascarade angir han bare at den skal vare et kvarters tid, med stumt spil eller med replikker som skuespillerne selv kunde forme; paa det felt visste han de var istand til at greie sig alene. Men 1 to av komedierne har kjærligheten faat en mere central plads, og der har Holberg da — forekommer det mig vist at naar det hørte med i hans plan, hadde han ogsaa evnen til at frem. stille kjærlighet. De Usynlige er formet som en skildring av den romantiske elskov, drevet ut baade i sin ytterste konsekvens og (ved Harleqvin og hans usynlige) over i sin karrikatur, og det kongelige teater i Kjøbenhavn har vist at dette stykke gir den nydeligste an» ledning til fine og varme elskovsscener i gratiøs rokokostil. Erasmus Montanus er bygget over tragediens faste konflikt mellem kjærlig» hetens krav paa den ene side, pligtens og æresfølelsens paa den andre. Stykkets elskerinde er dog ikke nogen tragisk heltinde, hun er skapt helt av Holberg selv, uten nogen nære forbilleder 1 littera» tur eller teatertradition, og netop i hendes ord har varm, egte og oprindelig kjærlighet fundet landlig djerve og naturlige uttryk. Man har ofte pekt paa Lisbeth som mere levende og realistisk end Leonorerne; grunden er klar: hun er den eneste originale nyskapning blandt Holbergs ungpikeskikkelser. Johanne Luise Heiberg hævder forøvrig (i Et Liv gjenoplevet i Frindringen) at ogsaa Leonorerne paa scenen maatte kunne gjøres mere levende i sin rørende uskyld, og f. eks. i Gert Westphaler og Uden Hoved og Hale er det godt materiale, likesom barselkvinden eier en indtagende naturlighet; men mens Holbergtraditionen i den sceniske fremstilling — slik som den særlig har faat fast form ved Rahbeks arbeider — har levendegjort og utfyldt en række optrin og figurer ved talrike humoristiske smaa træk, er scenerne mellem Leander og Leonora næsten altid blit sted» moderlig behandlet og har bare faat ubetydelige fremstillere. Idet sceneanvisningerne hos Holberg er forsvindende faa, er ofte hans per» soner saa at si bare raastof for en skuespiller, de er skissert med store træk, og en række livgivende detaljer maa skapes ved frem: førelsen; men i kjærlighetsscenerne har dette næsten aldrig været
15
FRANCIS BULL
gjort. Hvad Holberg har git for ypperlig materiale til kvindepsyko: logi, har fru Heiberg vist ved sin tolkning av Den Vægelsindede, hvor man før hadde gjort stemningsovergangene altfor pludselige og usandsynlige; hun fremhæver fint og sindrig hvordan hver replik i scenerne med Lucretia muliggjør og forklarer det nye omslag i hus møret, og i hendes sterkt mimiske fremstilling, som synes at ha været helt i Holbergs aand, blev den vægelsindede Lucretia baade en type og et individ, raskt og eiendommelig karakterisert, og stykket gjorde pludselig stor lykke.
Man tør vel ogsaa se et vidnesbyrd om Holbergs fine sans for den kvindelige psyke i hans omtale av sit møte med Marie Grubbe; taktfuldt nævner han ikke hendes navn, men han beretter hendes historie for at vise kjærlighetens underlige magt, som gjorde hende ulykkelig i egteskap «med den fornemmeste og tilligemed den galan+ teste Herre udi Riget», ulykkelig igjen med en anden adelsmand, og tilslut førte hende sammen med «en gemeen Matrods, med hvilken, endskiønt han dagligen handlede ilde med hende, hun sagde, sig at leve langt meere fornøyet end udi det første Ægteskab. Og haver jeg saas dant hørt af hendes egen Mund, da jeg var i hendes Huus». Det er ganske eiendommelig at tænke sig den situation hvor Marie Grubbe aapner sit hjerte for Ludvig Holberg. Har hun følt at han vilde forstaa hende bedre end de fleste andre av hendes samtidige? Han stod ialfald næsten alene, naar han overfor sine landsmænd ofte og ivrig hævdet at et egteskap maatte bygges paa kjærlighet og ordnes av det unge par selv, mens man ellers like ned til Ewalds og Werthers tid var vant til baade i teori og praksis at opfatte egtes skapet som et slags forretningsanliggende, hvor forældrene baade hadde initiativet og avgjørelsen.
Naar Lisbeth er blit den mest tiltalende og levende av Holbergs ungpikeskikkelser, hænger det sikkert sammen med hans sterke sans for landlig, oprindelig og enkel naturlighet uten «Jemereccomaner og Baselemaner», hans forkjærlighet for bønder fremfor byfolk. Naar und» tas Henriktypen, er det ingen av Holbergs figurer som er skildret med saa umiddelbar sympati som Erasmus's — i god betydning bonde ske — bror og forældre. Holbergs agtelse for bønder og jordbruk er velkjendt baade gjennem hans digtning og hans populærfilosofiske skrifter (epistel 29 f. eks.), den har ogsaa altid været fremhævet av Holbergforskerne, ofte har man forsøkt at gjøre den til et norsk træk; han har jo særlig stor beundring for de storættede odelse
16
LYRISKE DRAG HOS HOLBERG bønder i Gudbrandsdalen, hvor han selv hadde bodd i sin barndom.
Men det er ikke bare bønderne han sætter stor pris paa, det er og saa landlivet. «De største Mænd have sukket efter at komme paa Landet, og anseet saadant som en stor Herlighed. De have, udmat- tede af unyttige Forretninger og Fortredeligheder, som forefalde i store Stæder, raabt med Horatio: O Rus! qvando ego te aspiciam, qvandoqve licebit — Ducere sollicitæ jucunda oblivia vitæ?» (epistel 49). Ut fra de avfeiende ord i første levnetsbrev om Savoyens horrida aspectus har man villet negte Holberg naturfølelse. Det er helt urimelig. Holbergs mange fotturer lar sig ikke forklare bare ved sparsomhetss og helbredshensyn. Engang mens han bodde paa Borchs kollegium, møtte han paa en fottur i nærheten av Helsingør en underofficer, som fik høre at han paa sine ben hadde tilbakelagt fem mil; underofficeren «blev saa forbauset som han aldrig havde hørt saadant før», og lot Holberg arrestere, idet han mente sig sikker paa at en slik vandrer maatte være svensk spion. Saa enestaaende var dengang Holbergs lyst til at gaa lange turer, og det forekommer mig utænkelig at en slik lyst ikke skulde ha sammenhæng med en egte natursans. Man maa bare ikke derved tænke paa moderne storbymenneskers halvdekadente forkjærlighet for det storslagne, vilde fjeldlandskap og de øde vidder; Holbergs glæde — som vore bøn ders den dag idag — var den yppige natur: det fete, fynske land, hvor «alle forlange at boe», det frugtbare Sjælland og det rike og skjønne Provence. Der vandret han summa cum voluptate animi i landskaper hvor aker, eng og lund skaper en fortryllende avveksling. Paa Sjælland har han i ungdommen gaat lange turer og frydet sig over frugtbarheten og de store bøkeskoger; der har han som gammel fundet sig en bolig i et deilig strøk, hvor han kunde flygte ut fra Kjøbenhavnerlivet til en fredelig idyl i ensomheten. «Jeg gaaer fra Stæder bort og eensom Skove søger», sier han i Metamorphoses, og de ord var ikke bare litterær form. Livet paa Tersløsegaard var i hans alderdom en opkvikkelse baade for hans helbred og hans humør. Og selv om han ikke eier Rousseaus og den sentimentale og den romantiske tidsalders kjærlighet til fjeldet, peker han frem. over baade mot fysiokraternes jordbruksinteresser og mot noget nyt i synet paa naturen. Et av de første varsler om romantikken har man set deri at den franske arkitektoniske parkstil med de velklip» pede hækker i tiden 1720—50 efterhaanden begynder at avløses av den engelske naturpark med de store frie trægrupper; den nye smak
2 — Edda. I. 1915. 17
FRANCIS BULL
som dette er uttryk for, har Holberg flere steder vist at han stemmer overens med. Han var ikke i tvil om at hortis cultis præstant nativa vireta (epigrammerne IV, nr. 109).
Slik som hans naturfølelse ytret sig, maatte den da gjøre ham glad i det danske landskap; men den kunde vanskelig faa betydning for hans kjærlighet til fødelandet og nordmændene. Rent instinke tivt og umiddelbart var dog denne kjærlighet altid levende hos ham. Den kommer tilorde paa utallige steder i hans skrifter: naar han tar avstand fra Peder Paarsstypen, naar han taler om de norske bønder og om deres kunstneriske anlæg, om de norske bergverker, om den norske kongetroskap, tapperhet og ærlighet. Den viser sig i hans mange varme ord om Bergen, i hans beundring for de gamle vis kinger, og for de mange «habile Amiraler» fra Norge i nyere tid. Den overvinder hans forstandsmæssige uvilje mot krigertypen, saa han digter begeistrede epigrammer om Tordenskjold, men dømmer Karl XII somen foragtelig Don Quijote. Den lægger en egen varme i hans historiske stil, naar han søker at hævde Norges ære og ret i unionen med Danmark, naar han ofte og i harmfyldte ord protes sterer mot bestemmelserne om Norge paa riksdagen i 1536 og mot Arild Huitfeldts dom over det norske folks optræden i grevefeiden. Og denne hans kjærlighet til sit fødeland har virket med til at fore me hans tanker om Norges umaadelige rigdomme og Danmarks overordentlig ugunstige handelsbalanse, til at samle hans syn paa statens økonomiske forhold i et billede som virker sterkt og ufore glemmelig ved sit pludselige frembrud i hans nøkterne stil: «Danne: mark har kunnet ansees som en høy søe, der styrter idelig vand ned i det stoore hav, som aldrig kommer tilbage, og Norge som en flod, der falder igien udi samme søe, og derved hindrer, at den saa